Almedalveckans höjdpunkt var kanske DEJA:s seminarium om den så kallade pojkkrisen i skolan. Inbjuden gäst var sociologen och maskulinitetsforskaren Michael Kimmel från SUN, Stony Brook. Vill du själv se hela seminariet kan du klicka på den här länken.
Kimmels poäng är att det, i motsats till delegationens egna pressmeddelande om samma seminarium, inte finns någon "pojkkris" i skolan. Istället är det en maskulinitetskris i västvärlden där pojkars livsrum begränsas i större skala än flickors. Denna begränsning gör att pojkarna får lära sig att det inte är manligt att läsa, studera, vara flitiga etcetera. Kimmel visar också hur bög-ordet används som en maskulinitetsmarkör bland barn och ungdomar idag och att bög framför allt används flitigt i hip-hop-musiken.
I sin egenskap av forskare har Kimmel självklart inget bra svar på exakt vad vi ska göra åt problemet, däremot visade han effektivt att svaret inte ligger i fler manliga lärare, inkvotering av män till vissa populära högskoleutbildningar med mera. Det är inte så att pojkarna/männen har blivit färre i utbildningssytemet. Tvärtom, utbildningsnivån bland männen är högre idag än för 20 år sedan. "Problemet" är att utbildningtsnivån har höjts ännu snabbare och högre bland flickorna. När vi pratar om en "pojkkris" är det med andra ord i högre grad en "flickkris" där vi inte värderar dessa flickors och kvinnors utbildning på samma sätt som de "förlorade" pojkarnas.
Kimmel menar också att skillnaderna i utbildningsnivå främst inte beror på skillnader mellan könen, utan skillnader som beror på etnicitet och ytterst klasstillhörighet. "Pojkkrisen" beror med andra ord framför allt på statistiska felanalyser.
Om temperaturen sjunker ska jag under sommaren läsa Kimmels rapport åt DEJA som också finns i svensk översättning. Jag har också ett tryckt ex som jag gärna lånar ut efter semestern.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar