Att påverka historien

Det är historiska dagar och nätter som vi idag upplever. I Tunisien och Egypten slåss idag människor för sin frihet, sitt människovärde och sina barns framtid. Det är en mäktig upplevelse att via Twitter, Al Jazeera och CNN kunna följa det från första bänk. Jag tror att den här typen av historiska händelseflöden skapar olika känslor och tankar hos oss som just sitter på åskadarpalts. Ibland är man helt upptagen av nuet, ibland försöker man att se in i framtiden och fundera över vad som nu ska hända. Men det är också lätt att få för sig att historien är linjär och oundviklig. Vi bortser från alla de hinder som fortfarande finns mellan dagens situation och en bättre morgondag. Vi glömmer att det krävs enskilda människors kraft, mod, initiativ och tyvärr ibland liv för att demokratin ska segra.

Även om jag har lärt mig att inte dra historiska paralleller är det ändå omöjligt att inte tänka på Berlinmurens fall 9 november 1989 (undertecknads 14 års dag) och de händelser i det som då kallades för Östeuropa som kan sägas ha kulminerat med Estlands, Lettlands och Litauens frigörelse några år senare. Idag ser vi de flesta av dessa länder som en självklar del av det demokratiska Europa. Men parallellen lär oss också att historien varken är linjär eller god. Kina är trots de massiva studentprotesterna 1989 fortfarande en diktatur och Vitryssland är idag en strängare diktatur än Sovjetunionens sista år.

Om de folkliga protesterna i Tunisien och Egypten lyckas och regimerna byts ut, är det alltså inte säkert att länderna utvecklas till demokratier. Men det finns saker som vi kan göra för att påverka historien. Det vill säga stiga ned från läktaren och ta plats på spelplanen. Idag diskuteras mest vad EU och USA har gjort eller inte gjort och vad de borde göra eller inte göra. Det kanske är viktigt, men jag tycker mest att det är billiga poänger. Utrikespolitik styrs inte och ska inte heller styras av idealitet, utan av säkerhetstänkande och realpolitik. Särskilt i den här regionen där först varje flod eller vattenhål och därefter varje oljekälla eller gruva i alla tider har varit skillnaden mellan liv och död.

Istället tror jag att det är genom att hjälpa till att bygga fungerande civila institutioner som vi kan vara med och påverka historien. Jag menar då inte att vi ska rida in på våra vita hästar (de är liksom trötta på det efter korstågen) och berätta hur en demokrati, ett välfärdssamhälle eller hur en miljöhuvudstad byggs. Jag tror att det istället handlar om de små stegen. Det vi i universitetsvärlden kan bidra med är ömsesidiga forskar- och studentutbyten, men också att vara med och bygga upp skolor, lärarutbildning och fortbildningsverksamheter.

En delegation från Södertörns högskola var i höstas i Syrien inom ramen för just ett sådant utbytesprogram. I dagarna hörde det syriska universitetet av sig och undrade om vi var intresserade av ett fortsatt utbyte och om vi kunde hjälpa till att skapa en fungerande lärarutbildning. Ikväll känns det som det mest meningsfulla vi kan göra för att vara med och påverka historien.